en valborgsmässoafton.
Jag har ungefär samma upplevelse av valborgsmässoafton 2016 som jag kanske skulle ha haft om jag varit ute och festat - minnena är lite förvirrade och suddiga liksom. Jag antar att det är som det ska och har att göra med att vi är inprogramerade att glömma allt negativt och smärta och bara vara glada för bebisen - och vilja skaffa fler barn! Men pga glömskan tänkte jag att det kunde vara skojigt att skriva ner det jag faktiskt kommer ihåg! Innan det glöms bort också. Och jag är så glad att jag mitt i min förvirring ändå kom ihåg att be M ta några bilder. Tänk att det redan gått en vecka!
Det här bilden tog jag på fredagen och är ungefär sista magbilden innan Gerda kom. Jag är inte riktigt lika glad som jag ser ut, jag hade haft oregelbundna värkar sen torsdagskvällen och ville att det skulle hända mer. Men nej, inget mer hände, så fredagen ägnade jag mest i soffan med värkappen på telefonen och diverse energivande livsmedel. M var hemma hela dagen och min slav. Han var dock ganska nöjd ändå pga hamburgertallrik till middag. . .
Klockan nio på valborgsmässoafton var vi på förlossningen för kontroll/igångsättning. Jag var så glad att vara där och konstigt pigg fast jag bara sovit några timmar två nätter i rad. CTG visade att jag hade sammandragningar, läkaren förklarade dock att igångsättning kan ta uppemot tre dygn om kroppen är helt omogen för förlossning. Jag bad till gud och jesus och maria. Och hurra, det senaste 1,5 dygnet hemma hade inte varit förgäves! Jag var öppen ett par centimeter och det skulle inte behöva ta tre dygn trodde läkaren. Tack, TACK!
I väntan på ett ledigt rum (babyboom i år!) så gick vi iväg en timma och fikade. Konstig känsla att gå och fika sådär, särskilt ostmacka och delicatoboll. När vi väl fått ett rum tog barnmorskan hål på hinnorna, då var klockan snart tolv. Efter det fick jag lunch (M gick och köpte egen, kanske godare) och gick omkring lite på avdelningen. Efter en stund fick jag värlstimulerande dropp (i en grön nål, jag överlevde det!) och fick snygga sjukhuskläder. Skjortan var lika skön som jag föreställt mig innan, men icke nättrosorna. I och med droppet och CTG fick jag hänga runt sängen mest.
Så fördrev vi tiden en stund. Körde frågequiz på telefonen, temat var "Astrid Lindgrens filmer" så att jag skulle få alla rätt. Jag behövde den boosten liksom. Ny personal kom och jag hade turen att bli omhändertagen av en student, lyxigt därför att hon hade gott om tid för oss. Ganska snart blev värkarna värre, dom höjde droppet var 20:e minut ungefär. Här någonstans blir mitt minne ganska suddigt, för det blev sjukt intensivt och jag började med lustgas. Knappt några andningspauser och däremellan rörde sig bebisen plågsamt mycket i magen. Jag hade en väldigt pigg bebis sa barnmorskorna. . . Jo, tack! När jag fick veta att jag vid det här laget fortfarande bara var öppen typ 4 cm blev jag deprimerad och kände att detta går icke om det ska ta kanske 6 timmar till med samma slags värkar. Jag bestämde mig för att ta en EDA. Jag hade tur och narkosläkaren kom snabbt (jag hade själv ingen tidsuppfattning) och om det hade blivit en pojke hade han fått heta Stefan i andranamn efter honom och inte efter min egen pappa. Så bra fungerade EDAn. Livet och hoppet var tillbaka! Jag fällde tårar av tacksamhet och hade nog läst trosbekännelsen högt om jag hade kunnat den. . .
Lisa efter EDA. Tråkigt att M inte tog någon bild på hur jag såg ut när det var som värst, men kanske samtidigt artigt. . . Han var iallafall lika glad som jag att jag mådde bättre och var mig själv igen! Så glad att han erkände att jag borde få välja namn, hehe! Bebisen somnade också en bra stund, skönt. När jag vilat efter pärsen så blev det upp och hoppa, tror klockan var typ sex på kvällen. Flera timmar ur mitt liv försvann där på eftermiddagen. Jag stod med gåbordet och satt på pilatesboll. Barnmorskan fortsatte höja droppet men nu kände jag knappt värkarna resten av öppningsfasen. Jag drack saft och åt kakor. Jag har aldrig druckit så mycket saft.
Så småningom började värkarna kännas igen när bebisen sjönk längre ner. EDA fungerar bäst under öppningsskedet, men efter vila så kändes det okej med lite smärta igen! Fram med lustgasen! Efter sista gången dom höjde droppet hände något och det blev ganska outhärdligt och ohälsosamt, värkarna försvann aldrig utan fortsatte hela tiden. Det var typ samma känsla som att andas genom ett sugrör. Bebisen gillade inte det heller så dom lugnade ner droppet ett tag. Här någonstans byttes personalen ut igen. Det kändes tråkigt först, men det nya teamet var lika bra och jag fick även nu en duktig student. Jag låg i sängen med lustgasen och babblade på emellan värkarna med barnmorskorna och M tyckte det var pinsamt. Äsch! Smärtan när bebisen ville ut var helt annan än den innan, detta kändes meningsfullt och det fanns hopp om att det snart skulle ta slut.
Och det gjorde det klockan 00:27. Det blev ingen aprilbebis utan en i maj! Hon hade inte bråttom ut i slutet heller så dom fick skynda på henne med droppet igen, eftersom hon mådde bäst av att komma ut i världen. Och till slut kom en alldeles perfekt Gerda med krokiga lilltår! Ingen tecknad bebis utan en riktig levande som skrek. Det var väldigt knäppt att fatta.
När allt efterpyssel var klart fick vi gosa ifred en stund innan dom vägde och mätte (4080 g och 50 cm) och vi fick fika (färgbild krävs). Jag har hört folk som varit lyriska över just det fikat, men jag tvingade mest i mig. Klockan var typ halv fyra eller mer och dessutom kändes äta smörgås lite för prosaiskt just då . . .
Det var visst ganska busy på förlossningen hela natten, men vid 5 fick vi åka upp till BB-hotellet för att sova en stund innan dagen på riktigt började. Frukosten den morgonen smakade riktigt bra!
Dagarna på BB gick mest ut på att äta och sova - både för Gerda och för mamman och pappan! En och annan glass slank ner också, värmen kom ju med Gerda. Amningen visade sig fungera bra ganska fort. Barnmorskan sista morgonen på BB försäkrade att en säng full av bebisspya är ett gott tecken!
Ungefär såhär minns jag det hela! Efteråt är jag väldigt nöjd med hela dagen valborg och Gerdas ankomst! Smärta kan man stå ut med när man får så himla bra hjälp av alla som jobbar på förlossningen. Vi har inte råkat ut för en enda barnmorska som inte är fantastiskt trevlig! Så svar ja, jag kan tänka mig att göra om detta. Dock inte imorgon. . .
Kommentarer
Emma
Mysigt!! Kram, Emma
Trackback
