för ett år sen. . .
Idag är det precis ett år sen vi fick se Gerdisen för första gången. Vad knäppt att vi inte visste då att det var en Gerda, det är ju så självklart så här efteråt.
Iallafall, jag var med i en studie och det var därför vi fick göra ultraljud tidigt. Jag var nog i typ vecka 12 och inget syntes eller kändes än (eller jo, illamåendet kändes verkligen) och det var faktiskt en typ chock att få se en sprattlande bebis på bild! Jag trodde att läkaren skulle få leta jättelänge med dopplern för att hitta någon bebis, om det ens fanns någon, men det tog bara en sekund. Sen tittade hon rakt in i kameran.
Den här speciella årsdagen firar vi genom att Gerda inte vill sova. Jag gav precis upp mina färsök att natta henne i soffan (det brukar alltid gå bra), så nu får M roa henne en stund tills jag blir människa igen. Så snart blir det att släcka för natten och då somnar hon nog - förhoppningsvis. . .
Kommentarer
Trackback
