Förra veckan blev Gerda 4 månader. Dom 4 både längsta och kortaste månaderna i mitt liv ungefär. Sommaren har bara försvunnit utan att jag knappt lagt märke till den (fast var det ens sommar?), men jag tror att hösten kan bli skojig!

 

För ja, Gerda är absolut skojigare nu än när hon var en nyfödd plutt. Jag tror inte ens att skojig och nyfödd kan få finnas i samma mening. . . ! Fast det var iförsig skönt när barnet kunde sova tre-fyra timmar i sträck, det var ett tag sen det hände. Nu för tiden får man (jag) anstränga sig lite emr för att få henne sova. Hon sover gott medan vagnen rullar men vaknar ofta till när den stannar, och då får jag vagga och stoppa i nappen en stund för att hon ska sova vidare. På natten sover hon just nu helst bredvid mig med tutten i munnen. Ack ja, jag blir minsann lite stel! Men det är ganska mysigt också. 

 

När Gerda är vaken är hon förstås allra gladast när hon får sitta i mitt, eller någon annans, knä och ha det trevligt. Kortare stunder är det skojigt med babygymmet eller att ligga på en filt och pussas med något gosedjur. Så det är helt klart lite kråmgligt att laga mat nu för tiden, för så lång tid är hon inte glad åt att få roa sig själv. . .Nej, då får mor Lisa allt sticka emellan med ett mål mat till Gerda och sjunga några sånger högt!

 

Jag tycker faktiskt att Gerda vill äta oftare än vad hon gjorde som nyfödd. Dock tar det ju knappt tio minuter att äta nu, så det gör inte så mycket. Det förstår väl jag hur det är att vara matglad! Jag hafr imte bråttom med smakportioner och sådär, det är ju så nyss det började kännas helt bra och bekvämt med amningen. Men hin har fått smaka lite från mitt finger när jag ätit något lämpligt, och då har hon inte gjort några sura miner! 

 

Sammanfattningsvis: Bebisar är inte helt lätta att ha att göra med för en enda person, men dom är söta pch gosiga att pussa på! Typ så.