jobbiga dagar.
Suck, dom senaste dagarna har det inte varit helt lätt att vara mor. Egentligen har det varit ganska tålamodsprövande i flera veckor (hmm? Eller kanske sen hon föddes?), men det är väl först nu som min energi börjar tryta ordentligt. Jag hoppas att det är en fas hon går igenom och att den snart tar slut! Det är nästan så att jag längtar efter att börja jobba.
Gerda är såå gnällig och klängig just nu. Och mammig, hon liksom jagar mig genom huset större delen av dagen. Hon vaknar tidigt och det tar tid att somna på kvällen, hon vill helst somna vid bröstet igen. Nästan varje gång jag lagar mat så hänger hon i mina ben och gnäller. Hon vill helst bli buren hela tiden. När hon är på dåligt humör är minsta motgång en stor katastrof och såhär mycket skrek hon inte ens när hon var nyfödd!
För att liksom spä på det så har hon varit förkyld och knappt velat äta (förutom frukost, efterrätt och pizza eh).
Såklart är inte hela dagarna så här, hon har förstås stunder när hon är nöjd och gosig. Men ja, dom jobbiga stunderna är så jobbiga så jag liksom glömmer. Jag har känt mig så trött och så otillräcklig. Jag är bara en enda människa liksom.
Efter idag känns det lite bättre. Jag gick promenad själv imorse och tog en springtur i eftermiddags när M kommit hem igen. Det var drygt vid lunchen som vanligt men sen somnade hon och sov i tre timmar. Det gjorde stor skillnad för mig och jag hoppas den sömnen gjorde något för Gerdas humör.
Jag hoppas verkligen dom sista dagarna blir lite trevligare nu innan jag börjar jobba. Det vore ju trevligt!
En Gerda som vaknade och vägade somna om precis lagom till att jag plockat fram fredagsmyset. Förstår henne, fredagsmys är trevligt!
Kommentarer
Trackback
