Igår begravdes Ms morfar, Gerdas gammelmorfar. Den tredje begravningen för oss i år och den sista i den generationen. Jag hade aldrig någon gammelmormor eller något och det kommer inte mina barn ha heller. Knäppt att mina föräldrar och svärföräldrar är den äldsta generationen nu, dom är ju inte ens gamla. Det är tråkigt att inte ha någon gammal längre tycker jag. Det är bra att lyssna till gamla människor, dom är ju som från en annan tid, och det är tomt utan. Varje gång jag kör till Ornunga vill jag stanna hos mormor med Gerda och Tage och dricka kaffe. 

 

Det var en fin begravning iallafall, jag hade ganska fullt upp med att hålla Tage på gott humör och det var skönt, då hann jag inte tänka på den senaste begravningen, mormors, jag var på. Då var jag så mosig i hjärnan och själen av sorg och en nyförlöst kropp samt en ny bebis. Det var skönt att den här gången orka med att förbereda Gerda på ett bra sätt, vi har pratat mycket om att vara död och gräva ner i jorden. Det hjälpte en del att Andreas hönor dödades av ett djur häromveckan, då kunde vi värma upp med prat om döda hönor. . . Inget ont som inte för gott med sig!