höstopepp?
Tamejtusan vad jag känner mig opepp. Jag känner mig lite oinspirerad i allmänhet sådär, men framför allt är jag opepp på att jobba i helgen. Dom senaste dagarna på avdelningen har varit pissjobbiga och jag bävar för att helgen ska bli likadan, med hälften så många personal. Jag blir utmattad i förtid. Tänk alla människor som har lycklig fredagskänsla just nu och ska vara lediga hela helgen. O ack vad besvärligt jag har det, jag kan inte tänka mig en enda människa som har det såhär besvärligt. Stackars stackars.
Så ikväll ska jag ladda upp med kolhydrater och vatten. Och massor av virkning! Inget lugnar ett tungt sinne såsom virkning.
medan jag väntar.
Medan jag sitter och väntar (och väntar. . . ) på att M ska komma hem med pizza kollar jag på skojiga gamla kort på datorn. Den här på Stina är typ bara bäst. Jag kommer ihåg att vi var i pulkabacken och Stina började som vanligt krångla såklart. Hon var som en liten chihuahua ungefär, som tror att den (hon) är sååå stor och farlig! Men så här slutade det för Stina med fyra äldre syskon i en pulkabacke.
Fredagskväll och pizza, det blir riktigt svenskt fredagsmys ikväll. Dock (och ack) ska jag jobba kväll imorgon, så det tar bort lite av den ultimata fredagskänslan. Usch, så mycket det suger att jobba extrapass en lördagskväll! Det är så att man behöver klaga och gnälla.
klagar.
Jag. Har. Aldrig. Varit. Så. Här. Trött.
Fast jo, det har jag säkert. Men jag kan inte komma på någon gång just nu. Fy tusan vad slitsamt det har varit på jobbet igårkväll och idag. Åhh vad jag måste klaga lite! Igårkväll var allra värst. Massor av patienter kom in och jag hade ingående telefon som ringde hela tiden så att jag blev avbruten i allt jag gjorde. Jag hann ingenting och hade massor att göra. Så jag ville mest gråta när jag åkte hem och helst sjukskriva mig idag. Inte hade jag hunnit med alla patienter som jag ville och borde och dessutom knappt hunnit äta eller dricka något, för att inte tala om att gå på toaletten. Som vi bekymrar oss om att patienterna kommer igång att kissa ordentligt och dricker mycket i värmen, så går jag själv där utan att dricka och håller mig hela kvällen.
Jag hoppas verkligen det inte blir så här i helgen när jag ska jobba dubbelpass och allt. Då vill jag ha det lugnt tack!
Så det var väldigt skönt att komma hem. Jag började med att dricka kaffe med kaka till för att få upp blodsockret, jag tror det behövdes. Jag har tagit ett dopp i sjön och gått en väldigt långsammare promenad än vanligt. Jag har gosat med kattungar i 20 minuter. Jag är glad att jag är ensam hemma för att jag orkar inte prata med någon. Det var jobbigt att säga hej till folk på väg till sjön. Nu ska jag virka och imorgon blir em bättre dag!
Tack för att jag fick klaga!
lite bitthet.
Jag känner mig ännu mer bitter den här sidan helgen över att jag inte fick mitt garn i fredags. Jag har varit ensam större delen av helgen och det har regnat idag, alltså lika med att jag har tillbringat en hel del tid framför teven. Jag har till och med börjat se om Dr Quinn. Tänk om jag fått mitt garn, då hade jag nog hunnit halvvägs på filten vid det här laget. Åh, bitterhet!
Så ja, det har varit en lugn helg so to speak. Skönt. Men ingen sån som ger en massor avpositiv energi till en sexdagars-jobb-vecka. Blä. Jag ska ta en chokladboll snart så kanske det blir typ bättre. . .
ups and downs i livet.
Åh vad jag blev glad och förväntansfull när jag såg att månadens Glossybox hade kommit i brevlådan! Jag tog barnsligt lycklig med mig den ut på baksidan för att andaktstfullt öppna asken och få veta vad innehållet var den här gången.
Och min förväntan och barnsliga lycka sjönk som en sten ner i magen. För halva asken upptogs av: en ask tandkräm och ett paket tuggummi!! Seriöst, hur taskigt är inte det? Nog för att hela och rena tänder är viktigt för utseendet, men ja. . . Det är ju tråkigt! Borsta tänderna bör man, annars dör man liksom. Ett hårbalsam eller en ansiktskräm hade varit så mycket roligare. Håhåjaja, dessa ups and downs. Det är väl bara att önska bättre för nästa månads Glossybox.
ack barr.
Igårkväll tyckte jag att granen såg lite sorglig ut och vid närmare granskning upptäcke jag att den hade börjat barra. Ganska mycket. Om man petade på en gren så drös barren liksom ner. Jag öste på med mer vatten och socker och hoppades på det bästa under natten, ett julmirakel typ. Men ack, imorse var det likadant. Jag insåg att det nog bara var att slänga ut granen, så det gjorde jag. När jag fått ner alla kulor och lampor så var dom flesta barren på golvet.
Och på granen var det ungefär såhär många kvar. Snygg. Jag tänkte väl att det var en klen gran. Det var ju tråkigt det här, jag brukar annars ha kvar granen tills jag ungefär spyr på den, nästan till mitten av januari. Ju längre man håller kvar december och ignorerar att det är januari, desto bättre tycker jag. Men det känns som att jag ska överleva den här sorgen. Tror jag nog.
tjejen som inte fick upp billåset.
Visst låter det som en titel på en gammal film från fyrtiotalet typ? Och faktiskt önskade jag mig tillbaka till typ fyrtiotalet en stund där när jag försökte få upp mitt förfrysta billås. Typ, snälla herre, kom och rädda mig! Jag är en damsel in distress! Eller så kanske jag allra helst skulle förflytta mig till artonhundratalet, då var ju inte ens bilar uppfunna. Häst och vagn låter väldans pålitligt.
Imorse åkte jag från Ornunga med mamma när hon skulle till jobbet. Hon släppte va mig vid pendelstationen och jag travade glatt fram till min parkerade bil. Som inte gick att låsa upp. Jag stönade lite, men tog det lugnt. Tog mitt pick och pack och gick till Hemköp, handlade några grejer jag behövde. Fråga killen i kassan, men dom hade ingen sån spray man sprutar i frusna lås. Så jag köpte en tändare istället. Jag försökte att värma upp nyckelt med den och tina upp låset inifrån, men det fungerade inte. En bra stund kämpade jag, lipade lite och ringde och klagade för pappa. Som inte kunde hjälpa mig så mycket via telefon, förstås. I desperation gick jag vidare till Pressbyron, tänkte att dom kanske hade någon låsspray. Det hade dom inte, men den här killen rekommenderade att hälla varmt vatten i låset. Så jag fick med mig en pappersmugg med vartm vatten. Började hälla. Det fungerade inte. Jag svor, bad till gud, lipade, slog på bilen, hällde mer vatten. Bestämde mig nästan för att ge upp, tittade på klockan och såg att jag skulle hinna med nästa tåg till vb. Precis när jag bestämt mig för att ge upp och ta tåget, DÅ går låset upp! Åh, vilken underbra känsla! Då hade jag stått på parkeringen i över en timme och var nästan alldeles förfrusen. Jag har aldrig njutit så av en bilfärd hem.
ut i regnet.
Jag är sådär pepp på att traska till stationen i regnet. Jag vill hellre stanna härinne tack snälla.
Men det går inte, för jag ska jobba ikväll. Så det är bara till att dra på sig regnkläderna.
Marsch pannkaka!
vardagliga besvikelser.
Tänk vilka besvikelser man drabbas av ibland, ofta, som människa.Som idag!
Första besvikelsen: Jag gjorde havregrynsgröt till frukost idag. Åhh vad gott det var! I ungefär en sekund, tills jag märkte att det faktiskt smakade konstigt. Gröten var god, men något annat var äckligt. Yes, mjölken var sur! Så det vara bara att hälla ut min goda gröt och äta yoghurt istället. Besvikelse.
Andra besvikelsen: I affären snappade jag åt mig en tidning precis innan kassan. Åhh vad jag såg fram emot att komma hem och läsa den i lugn och ro. När jag kommer hem upptäcker jag att en tidning redan ligger på köksbordet. Samma nummer. Redan läst. Besvikelse.
hujeda mig.
Hujeda mig. Imorgon är fjärde dagen jag går upp klockan fem. Sen är det bara fredag kvar. Jag undrar hur zombig jag kommer vara på fredag. Idag var det redan ganska illa. Usch ja, fem tidiga dagar i rad är inte riktigt okej.
Äpplepajen.
Att plugga till en tenta (tentor i mitt fall) kräver sitt fika, det har jag nog sagt förut.
Så idag bakade jag äpplepaj! Jag sågon någon äta det häromdagen på teve eller var det var,
och jag blev så sugen. Och äpplepaj är ju nästan nyttigt!
Så jag bakade en med massa äpplen, massa kanel och massa smul. Och sen såklart
massor av vaniljsås!
Jag hade förhoppningar om att ett gott fika skulle ge mig massa energi
till att plugga. Men nej, jag är så himla trött och seg idag, jag vill
bara lägga mig ner på golvet och sova. Jag är så trött på att antingen
stirra in i datorskärmen eller i anteckningsblocket, jag ser inte vad jag läser längre!
Dessutom vet jag inte hur jag ska plugga mer till tentan imorgon. Det känns
bara stopp, jag har gjort allt. Jag tror jag har fattat allt som är möjligt för
mig att fatta. Det sorgliga är att om jag lägger undan böckerna för imorgon, är
det bara att vackert börja läsa till sluttentan på måndag istället.... Pest, kolera?
Förtvivlans djup.
Jag har sjunkit i förtvivlans djup. Och dessutom är jag förbannad också.
Att inte få godkänt på senaste tentan var det sista jag behövde just nu.
Och det är så himla tråkigt när det ändå kändes som det gick bra, var bara
en fråga jag inte kunde. Men när det bara är sex jävla frågor på den förbannade
tentan så antar jag att en fråga gjorde skillnaden.
Jag var redan tveksam till att åka på föreläsningen imorgon, eftersom
dagens var helt outhärdlig enligt min smak. Men nu står det klart
för mig att jag helt enkelt inte kan åka imorgon. Fy tusan vilken
tortyr att höra alla prata om tentan. Det skulle vara risk för att
jag klappar till folk eller bryter ihop i hysterisk gråt.
Som höres är jag på fruktansvärt dåligt humör.
Funderar på att baka en kladdkaka och smälla i mig,
det kanske skulle hjälpa.
Men först ska jag gå en promenad och se hur det känns efteråt.
Jag antar att jag borde följa min egen filosofi som jag
beskrev i inlägget igår.
Eller jag kanske bara ska radera det?
Lust till.
Jag har sån himla lust till att bara lägga ner allting vad plugg heter just nu. Hoppa av hela utbildningen, ge upp. Krypa ihop under täcket. Bli med barn och sedan få elva ungar på raken och sen ha fullt upp med annat, slippa bekymra mig om mig själv och mitt eget liv. Vad skönt.
Stress - boken, individen och samhället.
Fy tusan. Den här kursen visade sig vara riktigt intensiv. Fyra dagar med föreläsningar, ett seminarie och så en tenta på det. Och just nu känns det som det är ungefär en miljard sidor att läsa in i en fruktansvärt svårläst bok.
Men det är ganska komiskt. Kursen heter som sagt Multifaktorell ohälsa, och stress har varit en väldigt viktigt punkt i varenda föreläsning. Det finns igen ände på hur mycket bedrövligt stress kan orsaka och ungefär allting leder i slutändan till en för tidig död. Elände, elände. Och stress har vi gott om i dagens samhälle. Idag fick vi lära oss att en tonåring som spelar ett datorspel i en timme, får lika mycket information och intryck till hjärnan som en stenåldersmänniska fick under hela sitt liv.
Utöver stress är för lite fysisk aktivitet och ett stillasittande liv det värsta för människans hälsa.
Så ja, vart är det komiska i det hela? Jo, att just vi studenter som läser den här kursen stressar ihjäl oss för att klara oss igenom den här kursen. Att man blir stressad av att läsa själva kursboken Stress- individen, samhället och molekylerna. Och att vi två dagar i rad har varit helt stillasittande under sex timmars föreläsning.
Jag förstår vad dom menar.
Pluggångest.
Idag har jag försökt plugga. Det har väl gått sådär i ärlighetens namn.
Kursen vi håller på med nu, multifaktorell ohälsa, är faktiskt väldigt intressant. Faktiskt!
Men hur intressant något än är, så är det aldrig, aldrig roligt att plugga när det är nödvändigt. För det finn alltid, alltid roligare saker att göra. Människor som påstår att det är roligt att plugga ljuger. I alla studiegrupper, inklusive min egen, finns det individer som kanske påstår att dom läser kurslitteraturen INNAN kursen ens har börjat, till och med börjar med studieuppgifter. Eller redan har hittat massa artiklar till C-uppsatsen och börjat skriva bla bla bläj.
Jag tror att dom flesta, hmm, överdriver. Jag vågar påstå att det är dom personerna som har mest pluggångest av alla, och liksom försöker smitta av sig den ångesten till alla andra. Det är jag helt övertygad om. Ja, alltså jag måste övertyga mig själv om att det är så, för annars skulle jag absolut bli smittad av den där pluggångesten...
Monstret jag
Jag måste ärligt talat säga att jag är en ganska så snäll tjej. Snäll. Artig, gillar inte krig, gråter ganska lätt. Tycker om att ta hand om människor, göra folk glada, uppmuntra och ge komplimanger. Hm, därav mitt yrkesval. Ja, jag är snäll helt enkelt. Och just nu är jag snäll hela dagarna på praktiken.
Så vem får ta skiten? Skiten, den som finns även i en snäll flicka?
M, såklart. Såklart att pojkvännen får ta skiten! Men jag måste säga att han många gånger gör sig så förtjänt av det så.
Idag var ett exempel på när skitmonstret kommer fram. Och det är så skojigt att jag måste dela av mig!
Så, alltså. Jag hade haft en såndär ganska jobbig dag på jobbet (läs praktiken). Ganska stressigt, fick springa mycket, för lite mat och så ångest för nästa VFU-uppgift som ska vara inne nästa vecka och så en nyhet om ett hemskt sorgligt dödsfall på det. Sen dör mobilen, och jag kan inte be M hämta mig vid stationen. Och det regnar. Så jag sitter i bussen hem och solen på min himmel är att det finns kladdkaka var i kylskåpet och mina favoritchips i skafferiet. Änglasång och kvällen är räddad!
Jag kommer hem. Hör det bekanta ljudet av sport på teve ifrån vardagsrummet.
Kattlådan är full med kattbajs.
I kylskåpet: ingen kladdkaka.
I skafferiet: inga chips.
Och precis där bryter sig monstret ut! All snällhet är borta. Jag ska inte återge allt monstret sa. Men summan av kardemumman är att M vackert fick åka en sväng till Macken, efter hot om skilsmässa och våld, och köpa nya chips. En kvart innan hans träning början. Kladdkakan gick tyvärr inte göra något åt. Problemet är att Macken inte har monstrets favoritchips (Fredagsmix) och detta vet monstret, men skickar iväg pojkvännen ändå. Sedan fnyser monstret bara föraktfullt "det är som du inte känner mig" när pojkvännen kommer tillbaka med Pringles Orginal (blä liksom).
Jag vet, allt det här osar lite PMS. Men så är det inte, och det gör ju det ännu mer imponerande, eller hur? Att en snäll tjej kan vara så monstrig ibland :)
Men jag är fortfarande ledsen kan jag säga. Ingen kladdkaka. Inga chips. Oförlåtligt.
Så vem får ta skiten? Skiten, den som finns även i en snäll flicka?
M, såklart. Såklart att pojkvännen får ta skiten! Men jag måste säga att han många gånger gör sig så förtjänt av det så.
Idag var ett exempel på när skitmonstret kommer fram. Och det är så skojigt att jag måste dela av mig!
Så, alltså. Jag hade haft en såndär ganska jobbig dag på jobbet (läs praktiken). Ganska stressigt, fick springa mycket, för lite mat och så ångest för nästa VFU-uppgift som ska vara inne nästa vecka och så en nyhet om ett hemskt sorgligt dödsfall på det. Sen dör mobilen, och jag kan inte be M hämta mig vid stationen. Och det regnar. Så jag sitter i bussen hem och solen på min himmel är att det finns kladdkaka var i kylskåpet och mina favoritchips i skafferiet. Änglasång och kvällen är räddad!
Jag kommer hem. Hör det bekanta ljudet av sport på teve ifrån vardagsrummet.
Kattlådan är full med kattbajs.
I kylskåpet: ingen kladdkaka.
I skafferiet: inga chips.
Och precis där bryter sig monstret ut! All snällhet är borta. Jag ska inte återge allt monstret sa. Men summan av kardemumman är att M vackert fick åka en sväng till Macken, efter hot om skilsmässa och våld, och köpa nya chips. En kvart innan hans träning början. Kladdkakan gick tyvärr inte göra något åt. Problemet är att Macken inte har monstrets favoritchips (Fredagsmix) och detta vet monstret, men skickar iväg pojkvännen ändå. Sedan fnyser monstret bara föraktfullt "det är som du inte känner mig" när pojkvännen kommer tillbaka med Pringles Orginal (blä liksom).
Jag vet, allt det här osar lite PMS. Men så är det inte, och det gör ju det ännu mer imponerande, eller hur? Att en snäll tjej kan vara så monstrig ibland :)
Men jag är fortfarande ledsen kan jag säga. Ingen kladdkaka. Inga chips. Oförlåtligt.
Två saker som stör mig.
Det finns två saker jag irriterar mig på (snällt ordval) mer än andra saker:
1. Folk som pratar eller hörs på annats sätt i bussenmellan Alingsås-Borås klockan sex på morgonen eller klockan tio på kvällen. Írriterande och respektlös när man vill försöka ta igen förlorad sömn. Och hur orkar folk vara pigga så tidigt? Eller prata om tentor och inlämningsuppgifter i ottan? Häromkvällen var det en kille som lyssnade på technomusik i ipoden så hela bussen fick höra, och imorse tio över sex steg två thailändskakvinnor på bussen glatt tjattrandes på det där speciella språket. Jag tycker bara att det inte är okej. Tyst ska det vara!
2. Folk som äcklar sig med tuggummi. Typ tuggar det hela tiden eller, ännu värre, kletar det överallt! Under bord, på bussätena... "Vilket otroligt snusk! " får jag lust att utropa. Jag är verkligen löjlig, men jag skulle antagligen vägra pussa M på flera dagar om jag såg honom med ett tuggummi i munnen... Men det ha rjag inte sett än :)
1. Folk som pratar eller hörs på annats sätt i bussenmellan Alingsås-Borås klockan sex på morgonen eller klockan tio på kvällen. Írriterande och respektlös när man vill försöka ta igen förlorad sömn. Och hur orkar folk vara pigga så tidigt? Eller prata om tentor och inlämningsuppgifter i ottan? Häromkvällen var det en kille som lyssnade på technomusik i ipoden så hela bussen fick höra, och imorse tio över sex steg två thailändskakvinnor på bussen glatt tjattrandes på det där speciella språket. Jag tycker bara att det inte är okej. Tyst ska det vara!
2. Folk som äcklar sig med tuggummi. Typ tuggar det hela tiden eller, ännu värre, kletar det överallt! Under bord, på bussätena... "Vilket otroligt snusk! " får jag lust att utropa. Jag är verkligen löjlig, men jag skulle antagligen vägra pussa M på flera dagar om jag såg honom med ett tuggummi i munnen... Men det ha rjag inte sett än :)
eländig dag!
Eländig dag. Mest känner jag för att skrika, svära, lipa, döda, slåss och svära tusen gånger till.
För tusan, det är inte kul att få ett poäng under godkänt på teoriprovet. Det är så himla surt faktiskt. När jag pluggat så himla mycket, fått godkänt på alla övningsprov och så är det riktiga provet tusen gånger krångligare, eller så råkar jag bara få varenda djävulsfråga. Eller så kan jag helt enkelt ingenting. Kanske det. Nej, detta var icke bra för självförtroendet eller nånting. Fy tusan, så satans sur och besviken är jag.
Och här sitter jag alldeles ensam. Hade velat ha en katt att krama.
Men det har jag ingen än, så det blir att tröstäta istället och försöka peppa upp mig själv inför resten av veckan.
Och svära lite till: Satansjävlarskitfanskapssatanspissskitbajs.
Sådär! Känns fantastiskt mycket bättre!
Lite iallafall...
För tusan, det är inte kul att få ett poäng under godkänt på teoriprovet. Det är så himla surt faktiskt. När jag pluggat så himla mycket, fått godkänt på alla övningsprov och så är det riktiga provet tusen gånger krångligare, eller så råkar jag bara få varenda djävulsfråga. Eller så kan jag helt enkelt ingenting. Kanske det. Nej, detta var icke bra för självförtroendet eller nånting. Fy tusan, så satans sur och besviken är jag.
Och här sitter jag alldeles ensam. Hade velat ha en katt att krama.
Men det har jag ingen än, så det blir att tröstäta istället och försöka peppa upp mig själv inför resten av veckan.
Och svära lite till: Satansjävlarskitfanskapssatanspissskitbajs.
Sådär! Känns fantastiskt mycket bättre!
Lite iallafall...
jag vill iallafall bara döda min man och mina barn
Jag är ett nervvrak. Bläddrade igenom kalendern för de kommande veckorna. Gud, varför, varför gjorde jag det? Kände hur datum för tentor, flytt, finalen på körkortet, föreläsningar och kliniska examinationer dansade runt i min hjärna och böner som käre gud, klona mig typ steppade i mitt hjärta. Snälla, kan någon ge mig en papperspåse atta andas i, tror jag behöver fylla på med koldioxid en aning. Min åkomma kallas nog prestationsångest.
All så där stress gör mig på väldigt dåligt humör. På så dåligt att jag kände för att mörda människorna som gick så där himla förbannat sakta framför mig på vägen, när jag var ute på en vad jag tänkte, lugnande promenad.
Haha, kom precis att tänka på en rolig anekdot som min gamla skrivarlärare Maria berättade. Jag återger den som jag minns:
Syster 1: Du vet, ibland en viss period i månaden känner jag bara för att döda en främmande människa, vem som helst! Till exempel mannen där som går av bussen. Han skulle jag vilja döda.
Syster 2: Va? Du är ju knäpp! Jag vill iallafall bara döda min man och mina barn.
Det är väl ungefär så jag känner just nu.
Men jag ska försöka cheer me up. Tänka på den fina väggklockan, teburken och hushållspappershållaren jag köpte på Balders Hage idag. Och på dom sköna huvudkuddarna som mormor köpte åt oss i "flyttningspresent". Och att jag ska åka till Ikea på fredag och köpa massa fina saker! And tonight bara sitta i soffan, se på Bonde söker fru och äta choklad. Minst en massa
All så där stress gör mig på väldigt dåligt humör. På så dåligt att jag kände för att mörda människorna som gick så där himla förbannat sakta framför mig på vägen, när jag var ute på en vad jag tänkte, lugnande promenad.
Haha, kom precis att tänka på en rolig anekdot som min gamla skrivarlärare Maria berättade. Jag återger den som jag minns:
Syster 1: Du vet, ibland en viss period i månaden känner jag bara för att döda en främmande människa, vem som helst! Till exempel mannen där som går av bussen. Han skulle jag vilja döda.
Syster 2: Va? Du är ju knäpp! Jag vill iallafall bara döda min man och mina barn.
Det är väl ungefär så jag känner just nu.
Men jag ska försöka cheer me up. Tänka på den fina väggklockan, teburken och hushållspappershållaren jag köpte på Balders Hage idag. Och på dom sköna huvudkuddarna som mormor köpte åt oss i "flyttningspresent". Och att jag ska åka till Ikea på fredag och köpa massa fina saker! And tonight bara sitta i soffan, se på Bonde söker fru och äta choklad. Minst en massa
Jag tar kladdkakan!
Sitter i skolan och gör så mycket som möjligt på datorn för att slippa börja plugga läkemedelsräkning. Men äsch, jag hinner plugga massa, ändå till klockan ett när jag har praktiska övningar i injektion och infusion.
Men innan jag klarar av att sätta mig ner i lugn och ro måste jag vräka ur mig lite om hur himla tråkigt det är med all denna ytlighet i världen! Det är ett uttjatat ämne, men det slutar ju aldrig iallafall. Jag är en av dom som ibland blir så otroligt trött och gråtfärdig av det. Jag förstår inte hur dessa människor orkar bry sig så himla mycket om sitt utseende, sin vikt, dieter hit och dit, skryter om att dom aldrig äter en kaka eller en enda vindruva. Och allt därimellan. Som om det är det viktigaste på jorden och i livet att vara snygg och smal och vältränad.
Jag menar inte att jag inte bryr mig om det där. Jag vill känna mig snygg när jag går hemifrån på morgonen, jag älskar att köpa nya fina kläder. Jag gillar att röra på mig och skulle må dåligt av att inte göra det. Det är inte grejen alls. Men när det blir det viktigaste, typ meningen och målet med livet. När folk överdrivet pratar och skriver om hur viktigt det är, då blir jag så trött. Det tar energi. Jag har nästan slutat köpa "tjejtidningar", för det är bara samma sak varje nummer. Jag har gått över till "tanttidningar" och inredningsmagasin istället, dom är intressantare tycker jag. Jag läser hellre ett recept på en god kladdkaka än en ny viktminskningsmetod, så är det!
Men innan jag klarar av att sätta mig ner i lugn och ro måste jag vräka ur mig lite om hur himla tråkigt det är med all denna ytlighet i världen! Det är ett uttjatat ämne, men det slutar ju aldrig iallafall. Jag är en av dom som ibland blir så otroligt trött och gråtfärdig av det. Jag förstår inte hur dessa människor orkar bry sig så himla mycket om sitt utseende, sin vikt, dieter hit och dit, skryter om att dom aldrig äter en kaka eller en enda vindruva. Och allt därimellan. Som om det är det viktigaste på jorden och i livet att vara snygg och smal och vältränad.
Jag menar inte att jag inte bryr mig om det där. Jag vill känna mig snygg när jag går hemifrån på morgonen, jag älskar att köpa nya fina kläder. Jag gillar att röra på mig och skulle må dåligt av att inte göra det. Det är inte grejen alls. Men när det blir det viktigaste, typ meningen och målet med livet. När folk överdrivet pratar och skriver om hur viktigt det är, då blir jag så trött. Det tar energi. Jag har nästan slutat köpa "tjejtidningar", för det är bara samma sak varje nummer. Jag har gått över till "tanttidningar" och inredningsmagasin istället, dom är intressantare tycker jag. Jag läser hellre ett recept på en god kladdkaka än en ny viktminskningsmetod, så är det!
